En av många unika i min enhet!

Morgon inlägg, efter en frukost före ett möte.
Att vara en i gruppen ligger i människans natur (till viss mån och med en del undantag givetvis), kan vara på jobbet, i skolan eller var som helst där vi interagerar socialt med varrandra.

Vi skapar sociala band och mindre eller större grupperingar/flocker där vi kan få känna oss som "en i gänget" på svenska. I dessa grupper finns nästan eller kanske t o m alltid en gemensam idé, aktivitet eller inriktning för att hålla ihop gruppen. Det är precis lika naturligt, eftersom människans intellekt och egna vilja gör att vi skiljer oss ifrån varrandra i våra personliga målsättningar och värderingar och åsikter. Alltså behövs minst 1 gemensam agenda finnas i fokus för att gruppen ska kunna känna samhörande och inte splittras. Nåt som motiverar gruppen att jobba som en enhet mot ett mål ex.
Hierarkier som betyder status, positioner eller inflytande i dess olika former, är även dom ett faktum för en grupp/flock människor.
En del menar att det inte stämmer och att vi kan ha ett fungerande socialt umgänge ändå och hålla ihop som grupp, fast tills jag sett ett exempel på den naiva utopi som reffereras till får jag vänligen be er som säger så, -DRA ÅT FANDERS!

En hackkyckling en mobbare en rövslickare en hjälte en nej-sägare och en massa hakapåare finner du i alla sociala grupperingar, i alla samhällsklasser och i alla ålderkategorier. Dessa olika roller fyller sin funktion och beroende på hur väl anpassade eller passande människorna som tar rollerna är utgör också hur pass väl gruppen kommer att fungera och hålla samman.

Nu har vi en i Sverige mitt hemland och landet där jag bor, växt upp i och spenderat nästan hela mitt liv kommit till en turbulent och delvis förvirrad masshysterisk period. De allra flesta känner av en slags stress/oro men få tycks veta vad den beror på, inte heller hur den påverkar samhället eller hur den ska hanteras. Jag skulle vilja påstå att en snudd på panikartad förvirring brytit ut som en epidemi i vårat avlånga land.
Vi vet att nåt är fel men ändå tycks ingen verka förstå eller vilja inse vad som är problemet. Att det är ett problem ser vi tydligt om vi bara släpper metro, dn, tv:n eller vad du nu väljer att fly in i och bara ser dig omkring och tänker till en stund över din egna situation.
Har du klagat tillräckligt på sistone? Har nåt blivit fantastiskt bra de senaste åren? Var det verkligen bättre förr? Hur upplever du samhället och dess sociala normer/regler och är de bra eller bekväma för dig?

Om inget är fel utan snarare fenomenalt/exeptionellt fint anpassat för just dig så behöver du inte läsa klart det här inlägget, om du inte vill förståss.

Nu är det snart valurnor och fina löften och din chans att få som du vill, så har jag blivit informerad iallafall, det är demokrati och friheten att utöva sin "rätt som medborgare" att med ett enkelt kryss på en lapp styra Sverige mot en bättre framtid.

-?
-Stopp ett tag nu!
Nu när jag tänker på det igen, slår det mig att detta fenomen inträffar vart 4:de år. I praktiken betyder det att jag har ett kryss vart fjärde år, är inte det lite snålt, finns det inte fler alternativ för oss medborgare att påverka samhället och våra liv?

Demokrati, riksdagsval, mänskligarättigheter och social välfärd är alla konstruerade samhällssociala tillfälliga lösningar och många av dem fantastiska ideér och filosofiskt härliga och etiskt och moraliskt välmenade tankar/teorier, fast i praktiken otroligt svåra att genomföra för att inte säga omöjliga att praktiskt tillämpa på ett vis som gynnar hela mänskligheten eller ens en liten grupp människor ex ett land eller ändå mindre ett svenskt län (nåt av de stora länen som stockholm med ca 1 miljon inv).

Vad mer än att rösta på en politisk representant för ett av partiernas inriktningar kan vi egentligen göra i Sverige för att demokratin ("folkstyret" enligt svenska läroböcker) den svenska modellen och nya upplagan av grekiska originalverisionen, ska bli ett mer användbart verktyg för oss "Folket" som ska "styra"?

Time out, fortsättning följer.......