Vad motiverar till skygglapparna?

Hur kommer det sig att så många väljer att blunda för uppenbara fel i det vardagliga livet?
Vad motiverar till skygglapparna, helt obegripligt för mig. Jag vill veta hur resonemanget går, om det finns någon logik i det eller ifall rädsla eller bekvämlighet kan vara stöttepelaren för naiviteten och låtsasblindheten.

Är det verkligen så svårt att se utanför sin egna relativt begränsade kunskapsdatabas, vad hindrar så många medborgare att våga öppna för andra och lära av varandra.  Vad är det som är så jävla knepigt med att yttra en åsikt som inte är direkt kopierad ur en tidningsartikel eller citerat från nyhetsmorgon?

Kan det inte kanske t o  m vara lite intressant att pröva tänka lite själv och formulera egna ideér yttre egna (genomtänkta) åsikter, tankar.
Teorier! Ja i allra högsta grad, det är ju precis vad vi går runt och bär på (ÄVEN DET VI LÄRT OSS GENOM METRO ELLER DN) skillnaden är att det är deras teorier.

Ni som känner er påhoppade eller på nåt sätt aningen störda av den här texten, känn er fria att uttrycka era åsikter och kommentera, klaga på inlägget eller kom med upplysning om ni känner för det.
Det är varmt välkommet!

Har du verkligen råd med det (del 2)

Sommarlov för en student betyder oftast SOMMARJOBB, vilket är precis vad jag ägnar semestern åt.
Så den här delen startar med arbetarna och våra plånböcker, jag kan inte tala för alla arbetare jag utgår ifrån egna erfarenheter.
Först ska jag tillägga att det inte är första gången i mitt liv som jag arbetar, jag har arbetat på många olika arbetsplatser och inom olika yrkesgrupper (arbeten). Plånboken är inte mycket annorlunda idag än för 3 månader sedan, så gott som tom och räkningarna tornar upp som om det vore parningssäsong. Trots det att jag numera har en lön och en som dessutom är mer i form av kapital (stålar) verkar det inte gå att spara sig rik, bygga en pengarhög eller vad ni vill kalla det. Det har dykt upp nya utgifter och det är precis lagom för att täcka upp glappet/tillskottet som jag nu har.
Allting har plötsligt börja kosta mer och oftare, det är inte ett nytt fenomen utan något som jag erfarit tidigare då jag arbetade. Ca 10% av det jag jobbar ihop blir över till annat än räkningar, dagligvaror, hygienartiklar osv... Av de 10% som blir över ska cigaretter, nöjen och mitt framtidssparande komma ifrån. -DET ÄR ETT EVIGHETSPROJEKT jag har satt mig i en evighetsmaskin, det är nog de flesta arbetares  vardag.
Jobba, skynda sig att uträtta ärenden, avbetalningar, sova, äta, betala lite mer, se en film och så börjar det om igen...

Pension är ett begrepp som jag knappast tar i med tång, min personliga tanke när det kommer till pensionsfrågor = Avskaffad innan jag hinner nå den åldern! fast det är ju bara vad jag tror, det kan ju visa sig felaktigt och alla skatteintäkter kanske räcker till min generation också men i min värld är det föga troligt.
Så min arbetarplånbok skulle jag sammanfatta som en nödvändighet eftersom jag inte skulle kunna försörja mig utan den och förhoppningsvis gör jag en om än liten skillnad i samhället genom att betala in lite pengar till statskassan och hålla tummarna för att de går till rätt ändamål, för det är det jag har makt att göra (hoppas på att skattepengarna verkligen gör någon nytta i vårt avlånga land).

Slutligen vill jag uppmana alla som röstar, betalar skatt, läser tidningen osv... -KOLLA UPP VAD ERA RESPEKTIVE POLITISKA FRONTFIGURER/PARTIMEDLEMMAR/FÖRTROENDEVALDA ANVÄNDER ERA (FÖR MÅNGA INTJÄNADE GENOM HÅRT ARBETE OCH SVETT) SKATTEPENGAR OCH STÄLL ER FRÅGAN.

-HAR NI VERKLIGEN RÅD MED DET?

Om man jämför med andra?

-Svensk standard! Fraserna, påståendena och de tomma/påhittade skräpmeningarna som alltid kommer in i vardagliga samtal.
Av nån jävla anledning vill de flesta av oss komma dragandes med (jibber jabbret).

Till att börja med, måste jag säga skippa frågorna och påståendena som inte har nån egentlig substans. Det är oartigt!

Ex: Hur mår du? -Varför i helvete behövs den infon?
Nr2 Vad gör du? -Sitter på puben och super mig full och slappnar av. Låt mig va ledig på fritiden pucko!!!
Nr3 Men om man jämför med andra länder. -För i helvete, där måste vi ändå dra gräns för idiotin? -Vad fan är det för poäng i det? -Hur kan det vara så vanligt, jag märker ofta att dessutom har det 0 relevens till ämnet. Ingen tycks kunna precisera sig och har sällan ens kunskap om vad skillnaden kan vara.

-Jämför med grannen istället och skit i att citera mediapropagandan, det gör mig spyfärdig och får mig att inse hur dumma majoriteten av oss är.

Så sluta snacka om sånt som fakta, när det inte ens är en dålig skenmanöver ok!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Har du verkligen råd med det? ( En serie inlägg om plånboken )

Kapit@l 1.
Vad faan är det för fråga att ställa kanske ni undrar men ni har alla sagt det och fått frågan förut, så fördjupa er inte i att översätta rubriken på nåt filosofiskt sätt ok.
Jag ska gå in på vad som så vackert kallas plånbokspolitiken, fackspråket och svenska för experter ska jag undvika i största möjliga mån. Jag är inte expert eller ens nästan nån auktoriserad, utnämnd ekonomifigur eller politiker wannabee.
Jag är den jag är, en helt vanlig jävla pankråtta som inte tvekar en sekund på att använda mina knappa resurser till diverse slöseri. Folk tror jag en som jag kallas på regelrätt svenska. Inga ungar att mata eller julklappar att köpa, som tur är för min plånbok (den som är tom ca 2v efter löning).
Ta det inte fel jag hade mer än gärna haft barn att ta hand om och köpa julklappar till, fast verkligheten i situationen är helt enkelt för dyrt för mig att betala. Mina monopolpengar räcker inte ens till att spela spelet än mindre gångbara i mataffären.
Jag väntar med spänning på 25:e och fyller i olika blanketter där jag likt en pappegoja upprepar mig (ansöker) vartefter mina givmilda välfärdssamariter ändrar reglerna och formulerar nya blanketter, där rutorna/ fälten hamnat på nya platser i internetverisionen eller pappret, som är obligatoriskt att fylla i rätt och förstå.
Det är så klart en tanke bakom dessa procedurer och papprena men för mig känns det som korsord och många av dom är svåra att tyda. Fast till sist brukar jag få det att gå ihop, lyckligtvis har jag även trevliga medmänniskor i kring mig som hjälper till när jag då och då kört fast. STORT TACK TILL ER!!!

Min funktion i samhället är statistik, det betyder att jag kostar lika mycket som jag genererar. Vi studenter är på många sätt ett bra verktyg för byråkrati, politiken och jämnar ut hål i samhällets tilltro till den ljusa framtiden. Vi är inte arbetslösa, vi är formbara, vi skapar jobb medan vi lotsas in i arbetslivet. Utbildningarna och antalet studerande ger alltså + till statistiken och kostar +-0 att hålla igång men det är viktigt att ta med i kalkylen att hela maskineriet står och faller på dom blixtsnabba ekonomiska ändringarna (i båda riktningar). Helt logiskt, fast aningen irriterande för oss inblandade. Utanför skolan finns nämligen en helt annan uppgift att göra, klara sig själv kallas den.
Där anpassas inte priser eller krav efter en studerande plånbok. Där har vi bostadsbrist, ökande utgifter och stress till vårt förfogande, för det behöver vi en större plånbok. Vissa tar x-tra jobb andra har förmånen med en buffert, jag har väska till skolböckerna och räkningarna plånboken till kvitton och bankomatkortet och pengarna i bakfickan.

Fattig student är alltså de som ni ser på tågperrongen med skolväskan, full av framtiden tom på pengar och läxor att göra.
Rika studenter var rika från början och kallas inte för fattiga, syns sällan och färdas med kollektivtrafiken för att smälta in eller för skoj skull, deras plånböcker och väskor är lite finare och mindre också eftersom de kan välja bort bostadsbrist och x-tra jobb. MINDRE ATT BÄRA = MINDRE VÄSKA! Ok?

Hyra, mat, hygienartiklar, räkningar, skolböcker och busskort.
Planka på det försenade tåget, ät nudlar, smslån, låna böcker (om möjligt) och håll koll på CSN studenternas övervakare och förvaltare av veckopengen.

Vi har alla ett val och gilla läget eller klippa sig skaffa ett jobb är några.
Arbetslös, alkis, kriminell eller soffpotatis är andra. (alla lika viktiga ska jag tillägga).

Nu ska jag sätta punkt för första delen av den här serien, studenter är bara en del och i nästa k@pitel ska jag skriva om någon av samhällets andra figurer och hur plånboken kan se ut om vi har en annan roll och livssituation.

Fortsättning följer... Har ni råd med det?

Media som är oberoende VS Beroendeframkallande läkemedel?

Vad är det som skiljer behov och beroende?
Vi hör orden hela tiden i olika sammanhang men vad fan är det som egentligen menas med det? Visst kan det enkelt få en förklaring genom svenska akademins ordlista eller ett lexikon men är det verkligen efter dessa som orden används?
Svar nej! Dessa ord är slagkraftiga jämförbara med Kaos, Nöd, Hjälp och många fler alarmerande och iögonfallande ord.
Ett behov av vårdinsats kan vara både livsnödvändigt men samtidigt bara just ett behov av vård. ex 1 en stukad vrist 2 en skottskada. toningen blir därav viktigare och vi lägger till akut, till meningen och genast blev det behov av akut vårdinsats.
För att förtydliga vad jag menar så är en superkändis i akut behov av vård medan Pelle är i behov av vård, för samma problematiska och stukade vrist.
Är då båda beroende av vård eller kan man säga att behovet av en akut vårdinsats kanske borde övervägas? 2 panodil och vila en vecka, är min gissning om du besöker närmsta vårdcentral. Om du får en akuttid d v s.
Nu har vi lagt in ytterligare en del till ekvationen "Panodilen" ett läkemedel som dessa 2 personer är i behov av men inte beroende av. Kanske är de inte ens i behov av det, jag menar lite värk kommer knappast kräva deras liv ellerhur. Däremot kommer det lindra smärtan och eftersom de båda vill kunna arbeta igen (generellt antagande) så snart som möjligt och slippa dras med smärtan mer än nödvändigt,, så kommer de förmodligen ta läkemedlet. Bekvämlighet är vad som har motiverat och givetvis lidandets krafter.
Låt nu säga att Pelle inte klarar att stanna hemma sjuk tillräckligt för att helt läka sin skada, den går över till ett kroniskt tillstånd och fler läkarbesök resulterar i fler hemmaveckor mindre pengar och förvärrad värk.
Superkändisen däremot fick tidningsartikeln och kvalificerad hjälp och hade dessutom en bra buffert som gjorde att han klarade vristen utan bestående men. Fast tyvär eftersom han var en elitidrottare som tränade inför sin livs viktigaste tävling, som han dessutom missade numera tappat allmänhetens intresse för hans person och kändiskapet avtar.
De båda råkar ut för en tragisk och för dem krisartad livssituation faller in i depression och tappar greppet över sina liv.
Pelle kämpar mot sin arbetsgivare som anser att han ska ha sparken för alla sjukskrivningar och ex-kändisen som inte bildat familj börjar jaga kjoltyg på stans klubbar.
En morgon vaknar den numera frånskilda, alkoholiserade Pelle och ser nyhetsmorgon där ex-kändisen talar ut om sin besvärliga comeback efter en lång tids festande på dyra uteställen och kokainmissbruket samt alla lösa relationer med diversa modeller och casinokulturen i monte carlo.
Pelle tänker för sig själv, vilken jävla semesterresa det hade varit jämfört med kvarterskrogen och kronofogdebreven medan han stoppar i sig ett par zoloft tillsammans med tramadolen som han sväljer med den sista ölen innan han stapplar ned till beroendemottagningen.
Den skottskadade mannen omkom i vad som antas vara en uppgörelse i den undre världen, vad fan nu det är. Finns det flera världar än den vi lever i? Jag antar att det måste stämma för han grävdes ned några meter under jorden innan han försvann, så det måste varit hans önskan att få ge igen för skottskadan.
Pelle är enligt min mening också i behov av en comeback och beroende på hur man ser det så är han nog t o m beroende av en comeback.
ex-kändisen känner säkert fortfarande ett behov av kokainet men beroende på hur man ser det borde han hjälpa Pelle till sitt stasch så han kan få sin comeback. Han är beroende av det han vet bara inte om det.
Punkt.