Tveksamt!

Varför jag anser löften vara onödigt trams. Det är inget mer än döden som är 100% säker, den kommer vi alla möta vare sig vi joggar och äter sallad eller röker och kör formula. Ingen slipper undan.

Löften från en människa till en annan är dock mycket enklare att sedan förändra. Allt är en fråga om tillfälligheter. Trots detta lovar vi varrandra en massa saker, att komma vid en tid, att lämna igen nån sak osv osv…

Vi väljer att lita på vad som sägs och tar det på allvar trots att vi innerst inne vet hur tveksamt det är. Hälften av skiten man blir lovad dagligen är trots allt bara meningar i en konversation, inget mer. Det är oftast bara en slags artighetsfras eller nåt som ska ge oss en känsla av tillit (tillfällig fix) som i verkligheten är helt orimlig eller en lögn med baktankar eller dolda motiv.

Ibland tvingar vi till och med till oss ett löfte av en medmänniska för att vi vill höra den, av samma anledning givetvis, känslan av trygghet.

Men varför slösa sin tid med tramset när alla vet hur det egentligen funkar? Människor ljuger och löften är ofta inte ens möjliga att hålla, ändå vill vi höra dom (jag med). Vad fan så jävla viktigt är det väl inte att lura sig själv med alla dessa säkerhetsritualer och fantasirustningar.

Se bara till politiken, mästarna på skitsnack.

Lovar allt du vill höra och håller inte ens hälften och de är utblidade proffs som dessutom får betalt för sina löften. Vad får oss att tro på löften av människor som inte ens har nån egentlig vilja eller anledning annat än den korta meningen som avslutas med jag lovar, ska leva upp till sitt ord.

Det är trots allt bara ord.

Så lova inget så kan ni med gott samvete säga att ni håller ert ord.

Hej så länge!