Homofrågor, debatt, pride, poängen?

Innan Jag börjar med inlägget vill jag bara göra klart att jag är HETERO och INTE nån HOMOHATARE eller vad det kallas. Hur ni läsare väljer att tolka inlägget är upp till er men jag råder er att hålla er till att läsa det rakt av, projicerar ni era åsikter i tolkningen så är det just era inte mina. Varför jag tar upp det är för att nästan alla har starka åsikter i den här frågan och för vissa är det ett känsligt ämne. Så än en gång råder jag dom allra känsligaste läsarna att ha i åtanke att åsikter och värderingar skiljer sig hos folk och att inte ta det personligt om inte alla uppfattar världen så som just du uppfattar den.

Lite här och vart hör jag och läser att -Vi vill väcka debatten! men vad jag tror det egentligen handlar om är att man vill ha medhåll. Det finns folk som vill att man ska tycka som dom och slutar inte debattera tills dom får som dom vill. Det är visserligen beundransvärt i sig men finns det nåt mål och i så fall vad/vilket.
Nu börjar det bli överdrivet och oseriöst med hela homorörelsen tycker jag. Vad finns det mer att protestera mot eller älta om egentligen? Betyder inte gay glad? Varför finns det hela tiden en massa som ska debatteras och varför är allting alltid så dramatiskt i "homovärlden" om det nu kan kallas det.
Pridefestivalen går genom sthlm en gång om året i en veckas tid och det dit tycker många människor om att gå och festa. Ett sånt spektakel arrangeras inte av nån annan folkgrupp i samhället och skulle säkert inte accepteras om den leddes av en heterorörelse, det skulle kallas för homohets och jag tvivlar på att ens skulle vara tillåtet att starta en heteroförening för den delen. Hur som helst när det kommer till pridefestivalen så är det bara ett enda kommersiellt mediajippo och att man blandar in politik är ett smart drag eftersom det når ut till så många, jag menar en veckas parad är svårt att missa, t o m butikskedjorna hänger på och ser chansen till pengarna. Ex teknikmagasinet som gör en helt ny produktkatalog i glada färger som dom kallar the prylbög edition. Men fortfarande vad är poängen? Är det festen i sig eller nåt annat? Ska vi ha en ny storhelg i kalendern, homoveckan?
-Den här gången är temat hetero. Vad fan är det för jävla bullshit, vad fan är problemet?
HBT personer som det kallas om man ska vara korrekt och det bör man annars kan det bli sura miner framställs ofta som utsatta på olika sätt och sköra. Och där kommer en viktig fråga, hur vill dom ha det? I vissa sammanhang vill dom bli behandlade som vem som helst och i andra så vill dom vara annorlunda, hur går det ihop i verkligheten, det räcker inte alltid att man vill. Jag menar att hela tiden påpeka sin sexuella läggning som om världen var uppbyggd runt just sig och sitt sätt att få till det och t o m ha en stor parad och egna flaggor mm och sen förvänta sig att folk runt omkring ska ignorera det är ju helt befängt. Och nej det blir inte mer normalt bara för att man hela tiden trycker det i ansiktet på folk. Det blir kanske mer normalt för den som är HBT men inte för dom runt omkring. Dom som inte anser det vara normalt att byta om från tjej till kille och tvärtom eller ha sex med andra av samma kön kommer med största sannolikhet bara bli besvärade.
Och meningen med ordet normalt slår du lätt upp i svenskaakademins ordbok och det låter vi vara som det är för att inte bidra till att folk blir förvirrade i onödan.
Sen har vi frågan om hatbrott vilket jag tycker är fel men samtidigt ställer jag mig frågan, är HBT personer verkligen överrepresenterade i brottsstatistiken över våldsbrott eller bara mer uppmärksammade och i så fall är det verkligen ett problem som samhället ska ägna mer uppmärksamhet på, är inte det särbehandling, är inte alla lika högt prioriterade eller är det ett tillfälle att vara annorlunda?
Så är det några som tycker det är på nåt sätt obekvämt att hångla eller hålla handen offentligt och det låter som problem man löser på egen hand man kan inte tvinga folk att se på intima relationer (oavsett vad man har för sexuella läggningar) och dessutom uppskatta det, helt orimligt att kräva. Jämför det med rökning, vissa störs av röken och då får man gå en bit ifrån busskuren och blossa om man inte vill ha sura miner av sina medresenärer. Det behöver inte vara svårare än så och om nån bestämmer sig för att bruka våld i en sån situation så försvarar man sig eller ringer polisen. Nu sitter säkert många och resonerar att -det ska inte behöva vara så på 2000talet, fuck you säger jag verkligheten ser ut så och HBT personer är inget undantag människor är våldsamma BEVISLIGEN och ingen bör tro att just dom skulle vara skonade, det är helt enkelt för naivt, det behövs inte alltid nån anledning för att folk ska få för sig att slåss. Om ni inte tror mig gå ut på stan en helg och se själva på det helt planlösa sporadiska våldet så inser ni snabbt att ingen är mer eller mindre utsatt, det är snarare så att vissa är mer uppmärksamma på sin omgivning än andra, det krävs viss teknik för att undvika bråk (lika för alla).

Vem kom på idén med att skaffa en egen flagga och varför har man gjort det? Vill regnbågsfolket bryta sig ut från samhället eller vad? Hur lyder det resonemanget då? Vi vill anses normala, vi vill inte ha stryk, vi vill ha en egen flagga och man ska lägga mer energi på att få oss att må bra. Vart fan kommer allt ifrån och vad mer ska göras? Ett eget land med egna lagar skulle inte förvåna mig om det kom på fråga med regnbågsflaggan och en snäppig nationalsång, frågan är bara vart det skulle planeras rent geografiskt, vilket land skulle få dra om sina gränser. Hittills har homorörelsen fått igenom att giftermål ska få göras i kyrkan inför gud och så får homopar adoptera barn.
Min ståndpunkt i barnfrågan är tydlig JAG TYCKER INTE ATT HOMOPAR SKA FÅ ADOPTERA BARN !
Det är för min del helt ointressant hur det gick till eller varför vissa människor är homosexuella det hör inte dit. Barn har inget med homosexuallitet eller politik att göra, dom är barn och ska inte behöva involveras i vuxnas behov/begär och är inte kapabla att debattera sin sak och bör lämnas ifred. Att det ens är en fråga beror ju på att homosexuella inte kan få barn med sina partners av naturliga skäl. Också av naturliga skäl får dom flesta känslan av att dom ändå vill ha barn och då uppstår problemet. Många resonerar att det är precis som heterosexuella par som av nån anledning inte kan få barn så inseminerar dom eller adopterar. Det resonemanget är för mig helt absurt, vissa människor har otur i livet och är inte fertila pga olika saker. Homosexuella däremot har inte otur, INGEN av dom kan få barn i sina relationer det är ingen tillfällighet eller slumpartad olycka det är 100% säkert än så länge och det måste vägas in i kalkylen.

Då har vi alltså en minoritet i samhället som växer och kräver nya lagar skaffar egen flagga och som många är rädda för att göra upprörda. Det påminner om dom fanatiska extremisterna som alla är livrädda för ska ta över världen, fast glada och tjatiga, terroristorganisationer med glimten i ögat.
Akta er!!! Ge plats!!! Regnbågsbrigaden kommer!!!

Och frågan till er är vad är slutmålet? Finns det ens nåt mål eller är det bara ett slag i luften?