En hund begraven

Idag har varit en intressant dag. Dels har jag haft intressanta diskussioner och så har jag börjat plugga igen men det blir ett annat inlägg.

Vad som var så intressant idag var en historia om en tant, en katt och ett avslutat liv. Den börjar med ett dödsfall, det är katten som möter sitt öde, på vilket sätt är oklart och ointressant för historien. Vad som är i fokus är vad som händer med katten efter dennes död.
Att katten dog var sorgligt och en förlust för tanten som hade fäst sig vid den söta lilla Musse som den hette. Hon hade saknat sin katt Musse och tänkt mycket på den under en tid, när hon bestämde sig för att lämna blommor och tända ett ljus för katten. Nu ställdes hon plötsligt inför ett problem, vart låg Musse nånstans? Eller rättare sagt vart hade man strött kattens aska, för tant visste ju att lilla Musse hade kremerats, den hade hon själv beställt av SVA (statens veterinärmedicinska anstalt). Tant bestämmer sig för att kontakta nån som kan svara på vart Musses aska har spridits men hon blir misstänksam när hon får höra att det är långt ut på landsbyggden och att det inte är nån idé att hon tar sig dit.
Det måste tagit emot att säga sanningen till tant som var så ledsen. Tant är dock en envis rackare och ger sig inte förrän hon fått reda på exakt vart katten Musse tagit vägen. Och det får hon!

-RAKT I SOPORNA!! Visar det sig
På tippen har dom slängt Musse och en massa andra kära husdjur, hundar, katter och vad det nu kan vara för djur som dött. Tant hade beställt en allmän kremering för katten och det var precis vad hon fick. Hon blev fruktansvärt upprörd när hon föreställde sig katten på tippen och hon ville förståss att nån borde varit tydligare med att förklara vad som skulle hända, så pass att hon kontaktade metro om det.

Jag slutar aldrig förvånas över folks trötta verklighetsuppfattning och absurda krav. Menar hon verkligen att man ska ingående förklara för alla som kommer med sina döda husdjur, att dom hamnar på avfallsstation, kanske ska man visa bilder också, eller förklara kremeringsprocessen och redogöra för hur många djur som bränns tillsammans med just deras. Det är ju folk som inte vill begrava eller slänga sina döda husdjur själva som lämnar in dom för fan, dom kanske inte vill höra. Och dessutom så kan man ju kanske räkna ut att det inte blir nån storslagen seremoni och fin gravplats att lämna ljus vid bara av namnet, ALLMÄN KREMERING borde säga nåt. Att det ens finns en statlig verksamhet som tar sig an uppdraget är för mig väldigt ambitiöst. Dessutom vet jag att om man lägger till lite pengar, 1700kr i sthlm så kan man få sitt husdjur ensamt i ugnen, askan tillbaks i en urna, lite fina kort å så vidare..... Men tant var nog inte berred att betala 1700kr när dom gav henne förslaget om dom gav henne förslaget, för det framgår ju inte i metro.
Vart tror folk att deras husdjur hamnar efter dom dött egentligen? Det vill ingen prata om för att nånstans vet vi allihop precis vad som blir av våra döda husdjur. Om man inte betalar för en begravning på djurkyrkogård, "separat kremering" eller gör jobbet själv så hamnar det med soporna. Ännu så har inte supervälfärdssamhället Sverige kommit riktigt så långt att staten har råd att sponsra med separata kremeringar, minneslundar och djurkykogårdar till alla döda hundar, katter, undulater, marsvin, kaniner och andra husdjur. Och jag hoppas verkligen inte skatten höjs för att starta ett sånt projekt, för det skulle inte förvåna mig om vi blev först i världen med nåt sånt så som en del resonerar.
Landa för fan!!! Jorden anropar!!